6 ½ vecka har gått sen vi började, jag skulle kalla det, extrema diet. Inte utifrån kaloriintag för vi äter ändå 1700 calorier om dagen. Men den fruktansvärt fyrkantigt! Vi har inte klarat den till 100% för då skulle vi ljuga om vi sa det, men väldigt bra! Jag har aldrig haft så mycket konturer som jag har nu, har inte vägt så lite (om man nu kan säga så?;P) sen jag var 13-14 år gammal.
Det som har gjort det svårt för mig att hålla dieten till 100% är att jag nådde min målvikt efter ca 3 veckor in i dieten, en målvikt jag kämpat, slitit och gråtit för till och från i 3 års tid! Så när jag nådde den kom en sådan lättnadskänsla, lycka och stolthet över mig.
Några dagar gick och jag klarade dieten rätt bra eftersom jag levde på alla positiv energi jag fått av att nå mitt mål.
Men med tiden då min sambo inte äter som jag och jag jobbar på ett boende där man har hand om en del mat till dem boende etc. Kände jag att "nä varför ska jag pressa mig själv och fortsätta med det extrema när jag nått mitt mål?"
För gör man något så drastiskt som jag ändå tycker jag gjort i och med mina -21 kg så måste man faktiskt mentalt förbereda sig på att säga stopp någon gång för annars är risken stor att man fastnar i en spiral som kan leda till ätstörningar, bli underviktigt etc.
Kanske låter överdrivet för många men att gå från att äta för att tappa vikt till att äta för att hålla vikt och dessutom lära sig att inget är förbjudet utan allt går bra i lagom mängd är väldigt, väldigt tufft och svårt. Jag är mitt uppe i dem tankarna och har lite ångest eftersom om 3 veckor ska jag gå över till att äta för att hålla vikt och form. Men har jag klarat denna resa så klara jag nästa!
Så det blev lite fusk med någon smörgås här, en fredagsmys kväll där. Men är på det stora hela väldigt nöjd med vad jag åstadkommit hittills under min "deff" period.
Kommer lägga upp före och efter bilder när dieten är helt slut, till dess får ni nöja er med bilder från min startform, om man nu kan kalla det det haha, tills idag.
Vill dessutom slå ett slag för ALLA tjejer som sprang vårruset, ett helt fantastiskt lopp. Ni som inte gjort det sätt som mål att göra det nästa år, all energi och alla känslor som uppkommer är helt fantastiskt. Man behöver inte springa man kan gå runt och det är det många som gör så skyll inte på otränad för den håller inte här ;)
Tror det är pga mitt extrema tävlingssinne som jag slog mitt rekord någonsin på 5 km, hatar nämligen att vara bakom någon när jag springer eller när folk springer förbi mig. Detta blir ett litet problem på ett lopp när man inte är snabbats eller startar först, för att tävla mot sig själv är något som jag inte lärt mig ;P
Men ledde till något bra och kan nu skriva upp 5 km på 25 minuter!
Så om det finns platser kvar ska jag ta mig i kragen och springa lidingöloppet på 10 km... återkommer om det tror jag!
Vill även säga till er alla som saknar våra recept på allt från mellanmål till middagar och tillhörande bilder så kommer det komma tillbaka så fort vår diet är slut, så håll ut så kommer ni få massor med goda recept inför sommaren!
