Ångesten som kommer med barn

För flera år sedan satt jag och pappa och pratade om allt möjligt. Vi kom in på barn och alla känslor som kommer med på köpet, vi kom in mycket på ångest då jag trodde att jag var odödlig fram tills jag var typ 18 och hade klippkort på akuten fram till dess i princip, så har mina föräldrar vart nära en hjärtattack både 1,2 och 20 gånger 
Då trodde jag att han nog överdrev en smula (min pappa är rätt harig) men nu när jag själv har barn så måste jag hålla med pappa. Först oroar man sig över att bebisen ska klara av graviditeten, sen oroar man sig över förlossningen, sen när bebisen kommit ut oroar man sig över att den ska överleva de första månaderna och att perioden med hög risk för plötslig spädbarnsdöd ska gå över och så vidare…

Idag var vi på 6 månaders kontroll, allt såg bra ut förutom att läkaren hörde ett blåsljud på Williams hjärta. Detta är ju extremt vanligt och nästan alltid löser sig det av sig själv. Men det va ju de orden, nästan alltid… någon % löser sig inte av sig självt och fram tills vi får en kallelse till en hjärtspecialist som ska göra ett ultraljud på Williams hjärta kommer jag nog inte kunna slapna av helt. För det är ju klart att vi är den lilla % som är minoritet. Så går tankarna nu men jag/vi får försöka släppa det och tänka positivt och att vi tillhör majoriteten som det faktiskt går bra för och där blåsljudet växer bort och vänta tills ultraljudet är gjort.

Bakslag = vila

Att det alltid ska hända nått när man man som minst behöver det!
Jobbade hela helgen, körde ett rygg och bicepspass i lördags (vilket kändes super bra!) och skulle hoppa på ett grymt benpass igår… gick sådär. Började med knäböj, inte tyngre än vanligt, men kunde inte ens köra klart första setet innan de började mola något extremt i ländryggen, påminde om foglossnings känslan. Böt övning 2 gånger innan jag fick ge upp och köra slut på benen i extension och curl maskinerna.

Tur att dessa killar ger massa glädje när kroppen inte vill de jag vill…

Riktigt trött på alla dessa krämpor som kommer och går i otid (aldrig i tid ;)) saknar min starka och friska kropp och längtar tills jag kommer dit igen!

Varit bättre idag men långt ifrån bra så vilade helt och avslutade dagen med en 45 min pw istället och hoppas jag kan träna imorgon. Skynda långsamt får vara mitt mantra just nu… 

Målgången närmar sig!

När jag och pappa skakade hand i november på att om jag går ner till 80 kg så skulle jag få en ”belöning” och då var det 12 kg jag hade kvar och nu 3 veckor kvar till målet  är det 3,7 kg.
Lite mycket egentligen då jag ska tappa max 1 kg i veckan för kroppens skull men jag tänker inte snubbla på målgången vid nått kilo så det är bara lägga i en högre växel.
Som jag skrev tidigare så har ju jag och Danne valt att ha cheat-day varannan lördag men nu blir det inget fram till invägningen den 15 mars.

Annars då…. träningen fick sig en törn när jag vart sådär segt förkyld som aldrig går över,  4 pass på 2 veckor är inte nått att hänga i granen. Så därav att jag ligger efter med nått kilo eller 2 men så är det ibland.
Riktigt nöjd med gårdagens pass rygg,biceps och mage, första gången jag delar upp muskelgrupperna sen W kom men älskar att få köra slut på en muskelgrupp vilket är svårt när man kör helkroppspass tycker jag. Har inte bestämt mig om jag ska köra helkroppspass fast med mer fokus ex ben ena dagen rygg andra osv men att varje pass innehåller i princip alla muskelgrupp eller om jag ska köra uppdelat. Får se hur jag och PT:n lägger upp de på torsdag.