I morgon var det 2 veckor sen, 2 veckor sen min underbara, finaste, gladaste, sötaste lilla mormor dog. Hon som många andra hade fått cancer, beskedet kom i maj och vi visste att den var av den mest aggressiva sorten och att den redan spridit sig från lungan till lymfan och bröstbenet.

En lång och jobbig sommar med många sjukhusbesök och jobbiga cellgiftsbehandlingar stod framför henne och vår familj, vi visste alla att detta innebar att "köpa" mer tid för detta kunde inte botas. 

Trots hennes dom, var hon den som tog det bäst. 

"Detta kan jag nog klara, jag har vart med om så mycket i mitt liv!"

Var något hon sa, trots att hon visste att även den starkaste kvinnan med mest positiva inställningen inte kunde klara av detta hinder, för det var hon verkligen! 

Jag tror hon sa så mycket för vår skull, hon ville att vi skulle må bra hon och ville aldrig oroa eller "vara till besvär".

Den 15/10 var hon hos mig eftersom dem fått stambytt och skulle få lägenheten storstädad. Vi mös och skrattade, tittade på tv och drack kaffe. Morfar skulle komma senare efter att städarna kommit hem till dem.

Jag hade redan när jag hämtat henne reagerat på att hon var trött, tröttare än vanligt och segare än vanligt. Men klockan var 9.00 på morgonen och frågade om hon brukade vara tröttare på morgonen och det sa hon Ja på.

Efter hennes vanliga tisdagsbesök av distriktsköterskan som denna gång kom  hem till mig somnade hon i sängen. Morfar kom så jag kunde åka iväg till gymmet. 

Några "olyckor" och jobbiga samtal senare är mormor hemma och jag , sen men påväg, till jobbet då jag skulle jobba kväll. 

Att lämna mormor själv med morfar kändes inte alls bra då jag kände att något var fel, hennes positiva och hoppfulla ögon fanns inte där längre, hon var "trött" nu.

Efter ett samtal med mamma påväg till jobbet som i sin tur ringt min moster som därefter åkt dit kändes det iaf mycket bättre.

20.20 ringde mamma mig, mormor hade fått åka akut in till Byle, vilket inte var konstigt egentligen då hon hade en plats där som hon kunde nyttja om hon behövde, tänkte jag att det berodde på hennes magproblem som var biverkningar från cellgifterna. Men så var det inte...

Mormor var inte kontaktbar när vi kom, hon hyperventilerade och var fullproppad med smärtstillande pga buksmärtor hon fått under em/kväll.  

Morfar var där, min moster, morbror, mamma och Kim kom från Karlstad. Vi skrattade och grät om vartannat, känslan är helt sjuk och obeskrivlig när man sitter i en sån situation.

Klockan 1.30 hade mormor fått lugn andning och vi uppfattade henne som rätt "nöjd" (Hur sjukt låter inte det?!) med det menar jag smärt- och ångestfri. Alla  hade haft en lång dag med jobb och sen den här chocken. Då vi alla hade 10 minuters bilväg från Byle bestämde vi i samråd med sköterskan att vi åker hem, 8 av 10 hinner tillbaka innan det är försent.

60 minuter senare ringer dem, 7 minuter efter det ringer dem igen, det är över nu... Vi hann inte.

Min fina, bästa mormor var borta bara borta!

Hur var det möjligt?

Mormor som jag ringde när jag ville ha glada tillrop och positiv respons, när jag inte trodde på mig själv sa hon alltid:

"Men Mischan du klara ju detta!"

Hon som alltid ringde på födelsedagen och sjöng på sitt lilla speciella vis,

hon som lärde mig att ALLA människor föds goda, och alla människor har något gott i sig. Hon skulle nu inte finnas mer!

14 dagar senare förstår jag fortfarande inte att jag inte kan ringa henne, hälsa på henne.

Älskade fina mormor, jag kommer alltid höra din röst inom mig som hejar på när jag inte själv tror att det ska gå vägen eller som påminner mig om att tro på människan för hon är god.

<3 Tills vi ses igen finns du alltid i mitt hjärta <3

Mormor var nog lyckligare än jag denna dag, 6 dagar in i sin andra cellgiftsbehandling kom hon vackrare än någonsin och skulle absolut stå upp när denna bild togs.

Danne berättade för mig hur hårt hon höll i hans arm. Trotts att hon var mitt uppe i sin behandling partade hon loss till klockan 22.00 

Det är min mormor det!!

Att skriva detta här var ett steg framåt för mig jag skriver för mig, till mig men framförallt till mormor. 

Världens bästa mormor