Min resa fram till nu

Vi har båda tänkt att vi ska skriva om vår resa lite mer detaljerat. Hur ska man börja? Vart ska man börja?

Jag vill börja med mitt hittills värsta minne, vilket jag utan tvekan idag kan säga även är mitt bästa.

När poletten äntligen föll ner. Och Gud vad den poletten föll hårt!

Jag stod framför spegeln och skulle prova mina sommarkläder (detta var i maj för snart 3 år sen) som jag hade köpt in förra våren. Jag hade då under en tid tillbaka länge skyllt min stigande vikt på att "jag tränar ju mer nu än förrut, så det måstevara musklerna som väger...". Detta gjorde att jag hade ingen maxvikt på vad jag tyckte var rimligt utan gick på klädstorlek.

När jag då stod där framför spegeln och inte kunde knäppa mina shorts (som hade den st jag lovade mig själv att INTE ha större än) föll den där hårda, onda, jobbiga poletten ner.

Helt plötsligt försvann den där förvrängda bilden av en själv och verkligheten kom ikapp.

"Ser jag verkligen ut såhär?!"

Det var det första jag tänkte, sen blev jag förbannad. Dock inte på mig själv utan på stackars D, han hade ju lovat att säga till när jag började bli större, och nu var jag inte bara större utan jag var tjock.

Arg och ledsen går jag och skäller ut honom för att han inte sagt något till mig, hur kunde han inte ha märkt något?!

Det tog mig nästan 6 månader till innan jag insåg att jag ännu en gång försökte skylla över det jag gjort mot mig själv på någon annan, det var här jag bestämde mig.

Nu ska jag ta kontroll över min kropp och mitt liv.

Min resa från september 2010 fram till nu har inte varit smärtfri, lätt eller rolig alla gånger. Min väg gick verkligen upp och ner fram till februari förra året. Då hade jag gått ner 12 kg och sen börjat ramla tillbaka i gamla vanor och gått upp 4 kg. Jag ville verkligen inte falla tillbaka men kände att nu klara jag inte detta själv längre, jag behöver något/någon som hjälper mig att hålla mig på rätt väg.

Extravaganza blev min räddning då, dem fick mig att inse att ingen börjar en sån här resa utan att köra i diket på väg till målet, alla kör i diket men det viktigaste är att komma tillbaka upp på vägen, ta lärdom av det och fortsätta framåt.

Så länge viljan, tålamodet och beslutsamheten väger tyngre i längden kommer man komma fram.

Min viktigaste lärdom av dem är att bara ta vara på det som är positivt och kasta bort resten, hakar du upp dig på det som är negativt kommer du med all säkerhet falla tillbaka!

Att köra i diket är inget misslyckande det är "träningstillfällen" som dem så fint kallar det. Misslyckande är om du inte tar dig upp från diket.

Sen jag gick med i Extravaganza har jag gått ner mina 12 sista kg (totalt 20 kg) och har aldrig mått bättre!

Min resa har bara börjat, jag älskar den här livsstilen jag har nu och ser framemot alla utmaningar jag satt upp för mig i framtiden!

Kan jag, Kan du!