Steg 3 PT utbildning

Imorgon börjar sista steget, sen är jag lic. PT. Det är blandade känslor eftersom det var så länge sen jag gick de 2 första stegen. Har dessutom inte hunnit repetera så mycket som jag velat heller.

MEN det är bara gå dit och göra det bästa av det.

Laxlåda med jordärtskocka och palsternacka

Prövade ett nytt recept idag, tycker det är så lätt att man gör samma saker hela tiden så är inne i en fas där jag vill laga mycket mat vi inte har ätit eller brukar äta så ofta.

2 dl minikeso
2 msk dill
rivet skal från 1 citron
120 g jordärtskocka (ca. 5-6 st)
2 stora palsternackor
1 broccolis stjälk
16 cm purjolök
örtsalt och citron peppar

1. Skala och skiva palsternackorna och jordärtskockorna i slantar. Koka några minuter tills de mjuknar något, då palsternackan behöver längre koktid lägg ner dem först medans du skalar och hackar jordärtskockorna.
2. Dela broccolie buketterna i mindre bitar och låt dem koka 1-2 minuter.
3. Blanda keson, kvargen med de rivna citronskalet.
4. Häll ut jordärtskockan, palsternackan och broccolin i en ugnsform. Krydda med lite örtsalt och citronpeppar.
5. Skiva laxen och fördela den jämnt i formen. Strö purjolöken över.
6.  Klicka ut keso röran och ställ in i ugnen på 225 grader i 15 minuter.
7. Servera med en grön sallad. Jag gjorde en på salladskål, machesallad, sockerärtor och alfalfagroddar, pressade över citronen som jag rivet skalet av över.

Pulled chicken med fylld sötpotatis

Alltså herre gud! Detta är nog bland det godaste jag ätit, en väldigt enkel rätt men som tar tid då då både kycklingen och potatisen ska stå i ugnen ett tag, men det är värt det alla dagar i veckan.

Ingredienser1 kg kyckling
BBQ sås (vi använder gym crossistens kalorifria)
1 gul lök
4 sötpotatisar (tänk på storleken, den ska gå att dela på och gröpa ur)
vitlök
fryst spenat
riven ost

1. Sätt ugnen på 160-180 grader. Grov hacka löken i klyftor. Lägg kycklingfiléerna i en ugnssäker form (eller i en gjutjärns gryta med lock) häll valfri mängd BBQ sås över och lägg ner lökklyftorna i formen/grytan. Använder du en form så täck formen med dubbla lager folie innan du ställer in den i ugnen. Låt kycklingen stå i 2-2½ timmar
2. Dela på sötpotatisarna pensla lite olja på dem (jag använde vitlöksolja) lägg dem en ugnsplåt och ställ in i ugnen ca. 1 timme. Använd en potatis sticka, de ska kännas som färdig kokt potatis när dem är klara. Ta ut dem och låt dem svalna.
3. Koka den frysta spenaten när kycklingen och potatisen är klara. Låt den koka i ca. 1-2 minuter häll av vattnet.
4. När potatisen svalnat gröp ur nästan allt ”kött” men spara på kanterna och i botten, hacka upp ”köttet”
5. Hacka upp den gula löken som legat med kycklingen och fräs den tillsammans med några klyftor nedpressad vitlök. Blanda sedan ner spenaten och potatisköttet.
6. Fyll potatisskalen med spenatfyllningen och strö lite riven ost på och ställ in i ugnen tills osten smällt (du kan nu höja ugnen till 200 grader)
7. Ät med en grönsallad till.

Vart som sagt super gott och kommer garanterat göra om detta! Det tar som sagt en stund men maten sköter sig i princip själv i ugnen.

Ugnsbakad torsk på en bädd av broccoli och ärtor med kvargröra

En supergod och enkel rätt. Vill man kan man även äta ris till men då jag dragit ner på kolhydraterna ett tag framöver fick det bli extra grönsaker till istället.

Ingredienser4 torskfiler (eller annan vit fisk, tinad)
frysta ärtor och broccoli (eller andra frysta grönsaker)
2-3 dl kvarg
rivet skalet från 1 citron
1 dl riven ost gärna med mycket smak, jag valde wästerbotten ost
salt, peppar och timjan

1. sätt ugnen på 180 grader. Smöra en ugnsform.
2. Lägg de tinade grönsakerna i botten och sedan fisken.
3. Blanda ihop kvargen med citronskalet, den rivna osten. Krydda med salt, peppar och timjan efter smak.
4. Klicka ut kvargröran över de fyra fiskfilerna och ställ in i ugnen ca. 20-25 minuter eller tills fisken är klar.

Älska sig själv oavsett vad...

Något jag kämpat med sen William kom är att acceptera och älska min kropp som den är. Att kroppen förändras efter en graviditet eller förlossning är ju normalt, iaf för dem flesta.Jag har väl aldrig varit som dem flesta vilket jag oftast tycker är en bra egenskap men när det gäller min viktuppgång (vilket inte var en normal viktuppgång) under min graviditet kan jag under mina sämre dagar bli så bitter, arg, ledsen och känna sån orättvisa. Inte för att jag direkt kunde styra min viktuppgång då jag, som jag skrivit tidigare, tänkte på vad jag åt och åt bra under hela graviditeten.Hatar när dem dagarna kommer och ovanstående känslor smyger sig på.

Varför jag? Jag som skötte kost och träning så bra under graviditeten?

Eller varför kan ”alla” andra (för det tycker man för stunden) äta va dem vill och knappt träna och gå ner sina gravidkilon…

Eller varför jag ska ha så satans kämpigt att gå ner. Dock har vikten  stadigt gått neråt men det är ju för att jag vet vad ja måste göra (med tanke på min tidigare viktresa) och håller mig till det, vilket är en rätt sträng kost.

Det jag ville komma till är synen på sig själv, jag nästintill hatar att se min kropp just nu vilket är hemskt! Min kropp har ju för inte allt för länge sedan gett mig min fina son, den har ju gjort något fantastiskt!

Blir så arg och ledsen på mig själv när jag känner så istället för att se mina framsteg, se på min son och tänka ”shit min kropp är ju grym som gjort den där underbara ungen!”

Men framförallt ge min kropp tid att läka och bli stark igen.
Nää det blir till att jobba STENHÅRT med självkänslan och se till att de dåliga dagarna blir färre och förhoppningsvis försvinner helt.

Ångesten som kommer med barn

För flera år sedan satt jag och pappa och pratade om allt möjligt. Vi kom in på barn och alla känslor som kommer med på köpet, vi kom in mycket på ångest då jag trodde att jag var odödlig fram tills jag var typ 18 och hade klippkort på akuten fram till dess i princip, så har mina föräldrar vart nära en hjärtattack både 1,2 och 20 gånger 
Då trodde jag att han nog överdrev en smula (min pappa är rätt harig) men nu när jag själv har barn så måste jag hålla med pappa. Först oroar man sig över att bebisen ska klara av graviditeten, sen oroar man sig över förlossningen, sen när bebisen kommit ut oroar man sig över att den ska överleva de första månaderna och att perioden med hög risk för plötslig spädbarnsdöd ska gå över och så vidare…

Idag var vi på 6 månaders kontroll, allt såg bra ut förutom att läkaren hörde ett blåsljud på Williams hjärta. Detta är ju extremt vanligt och nästan alltid löser sig det av sig själv. Men det va ju de orden, nästan alltid… någon % löser sig inte av sig självt och fram tills vi får en kallelse till en hjärtspecialist som ska göra ett ultraljud på Williams hjärta kommer jag nog inte kunna slapna av helt. För det är ju klart att vi är den lilla % som är minoritet. Så går tankarna nu men jag/vi får försöka släppa det och tänka positivt och att vi tillhör majoriteten som det faktiskt går bra för och där blåsljudet växer bort och vänta tills ultraljudet är gjort.

Bakslag = vila

Att det alltid ska hända nått när man man som minst behöver det!
Jobbade hela helgen, körde ett rygg och bicepspass i lördags (vilket kändes super bra!) och skulle hoppa på ett grymt benpass igår… gick sådär. Började med knäböj, inte tyngre än vanligt, men kunde inte ens köra klart första setet innan de började mola något extremt i ländryggen, påminde om foglossnings känslan. Böt övning 2 gånger innan jag fick ge upp och köra slut på benen i extension och curl maskinerna.

Tur att dessa killar ger massa glädje när kroppen inte vill de jag vill…

Riktigt trött på alla dessa krämpor som kommer och går i otid (aldrig i tid ;)) saknar min starka och friska kropp och längtar tills jag kommer dit igen!

Varit bättre idag men långt ifrån bra så vilade helt och avslutade dagen med en 45 min pw istället och hoppas jag kan träna imorgon. Skynda långsamt får vara mitt mantra just nu…