Den som väntar på något gott.... väntar OFTAS för länge enligt mig!

Herre gud det var inte igår hörrni!

Juli månad har nog för majoriteten varit en drömsommar med denna underbara värme... men för oss höggravida, djur och små barn är detta HEMSKT!

Trots det har vi hunnit med en hel del.

Danne hade 1 veckas semester första veckan som vi spenderade i en jätte mysig liten stuga med min lilla syster och hennes kille.

Diza valde Bodils korg framför sin egen ;D

En snygg karl som tränar med havet i bakgrunden? Vad mer kan man som fru begära ;)

Trött hjärta

Sen stugan har dessvärre min foglossning blivit värre och har även satt sig på fogarna över svanskotan och den främre fogen så mitt mål gällande att kunna spinna fram tom v. 38 gick dessvärre inte då jag just nu vankar fram och det hugger både här och där konstant.

Jag ska inte klaga på denna värme då jag har världens tur som har världens finaste familj! Min faster K och farbror J bor hela somrarna på deras landställe och då K själv varit höggravid under denna tid på året vet hon hur jag har de, så dem erbjöd oss att bo i deras hus! Vilken lycka, då det har ALLT en gravid kvinna behöver just nu ac, badkar och när det blåser lite en mysig altan att sitta på. Kommer aldrig kunna tacka dem nog för hemma höll jag på att gå under med brutalt svullna händer och fötter som värkte något brutalt, konstant svettig och helt slut i kroppen, man kan säga att jag fungerade inte riktigt så till er alla andra gravida i denna värme som lyckas stå ut hemma ALL cred till er!

I söndags fick jag en jätte mysig babyshower av mina fina systrar, tusen tack till er!

Blöjtårtor, bebispresenter, god fika och roliga lekar. Den kunde inte bli bättre och tack till er alla som kom.

Magen den växer som den ska och nu kan man på riktigt räkna ned då vi idag går in i v. 39 och 13 dagar kvar till bf som vi så innerligt hoppas bebisen tänkte komma på!

Magen i v.33

Magen i v. 36

Magen i v.39

Man ser att den har sjunkit en del sen v.33 :) 

Hoppas ni alla njuter i värmen badar och njuter i solen :)

Att ångesten ska börja redan nu!

Vårt lilla busfrö ger både mamma och pappa ångest redan innan den kommit ut. Det började redan i söndags då Pyret inte var lika aktiv på morgonen som den brukar vara, den rörde sig men jag upplevd rörelserna och pyret betydligt slöare än vanligt. Så jag "bråkade" med henne/honom och fick efter mycket om och men tillräckligt med respons för att bli lugn men kunde ändå inte släppa att det tog lite väl lång tid innan jag fick reaktion.

Och såhär höll det på hela söndagen och på kvällen "buffade" vi verkligen igång pyret och den sparkade på mycket och kraftigt så då somnade vi båda lugnt.

Men måndagen blev lika dan och då blev jag mer orolig eftersom pyret fortsatte att avvika från sitt normala rörelsemönster. Så på kvällen ringde jag BB för att få höra deras åsikt och eftersom vi var inne på andra dagen som pyret varit slöare och att vi kvällen innan redan testat med att ligga på sidan och räkna rörelser så ville dem att vi skulle åka in. Ja man blev ju inte mindre orolig och nervös för det!

Väl inne på BB Stockholm blev vi mottagna direkt och inom 10 minuter låg jag med ett ctg för att mäta pyrets hjärtljud, fantastisk service och mottagande!

23.30 satt vi i bilen påväg hem igen betydligt lättade och mindre oroliga då allt var bra med vår guldklimp. Förutom ctg gjorde dem ett ultraljud, 3:e gången vi ser pyret. Den rörde sig bra och reagerade när läkaren buffade och puttade på henne/honom. 

Eftersom min moderkaka ligger fram (alltså väggen mot min navel kan man säga) så vet jag att jag inte känner eller ser pyrets rörelser lika mycket men det ska ju inte kännas mindre nu än för några dagar sedan. 

Idag har pyret iaf varit sig själv och levt rövare där inne, och även jag har varit och bråkat bara för att få känna rörelserna och de kommer den få stå ut med tills den kommer ut för bara känslan av att det skulle vara något fel var fruktansvärd och ångesten ännu värre.

Som Danne sa "Ja om man blir såhär orolig nu vad blir man inte när den kommer ut?!"

Så nu hoppas vi att resterande 10 veckor blir lugna, iaf för mig och D, pyret får gärna leva rövare där inne ;)

Nu får man väl ändå börja räkna ner?

Idag är det 4896 timmar, 204 dagar eller 30 veckor sen jag blev gravid men som sagt vem räknar?!

Den första "magiska" gränsen för mig var vid 50% då släppte en stor sten för då var det ju "bara" 50% kvar, från och med nästa vecka är det inte längre ett tvåsiffrigt tal på veckorna utan "bara" ental.

10 veckor var den andra "magiska" gränsen för mig och den nådde jag idag. 

Fortfarande 100% sjukskriven, men fick ett lättat besked av försäkringskassan att jag är beviljad sjukpenning för den perioden, skönt! Varit en tung sten som både jag och D varit oroliga för.

Ryggen var mkt bättre ett tag men pga ekonomin fick jag lov att vänta till lönen (som väldigt efterlängtad kommer imorgon) innan jag kunde boka fler tider hos Emilia, varit väldigt tydligt hur mkt hennes behandlingar gör nu när jag inte kunnat gått kontinuerligt då ryggen håller i ca. 5-7 dagar innan jag egentligen skulle behöva en behandling. Men på tisdag blir det dags igen så det e bara hålla ut till dess! Tråkiga är att jag inte kan träna och rehaba så mkt som jag borde/skulle vilja då ryggen gör för ont.

Men den är inte ens i närheten av hur den var när foglossningen slog till så jag ska inte gnälla för mkt :)

Men då det bara är 10 veckor kvar så måste det väl nu vara ok att räkna ner? ;)

Smått och gott från veckan

Första veckan på länge som jag mått så här bra, ryggen håller sig i schakt, känner mig piggare och gladare än på länge!

Denna vecka har jag dessutom lyckats med 3 pass på gymmet, mycket rehab men även lättare styrka framförallt i maskin då jag inte får belasta ländryggen och hålla bäckenet stabilt.

Träffade min PT i fredags och fick känna på hur det var att svettas igen hade nästan glömt hur det kändes haha. Även dagen bjöd på ett härligt och svettigt pass!

Dagens pass såg ut såhär.

• Cykla 15 minuter
• Bröstpress i maskin 15 rep direkt efter tåhävningar 20 rep x 3
• Latsdrag 15 rep direkt efter armhävningar mot stång 10 rep x 3
• knäböj mot vägg med pilatesboll i ryggen 15 rep och sedan stanna kvar i de nedre läget och kör 15 rep små korta för att få lite mjölksyra i låren. Sedan raka axel flyes sittandes (för rygg och bäckenets skull) 10 rep därefter baksida axlar och övre rygg med hjälp av ett gummiband man håller med raka armar framför sig och sedan drar isär rakt ut 15 rep x 3
• Avslutade med några av mina rehaböningar och stretch, skönt pass och hela kroppen får mer eller mindre jobba :)

2 besök hos fysionu och ryggen fortsätter att bli bättre, tror det beror på många komponenter. Jag har lärt mig hur jag ska röra mig, sköter min rehab och träning, går på behandling och dessutom att jag har en hel del muskler som hjälper till att avlasta min rygg. 

Nästa vecka är det bara 1 besök och det är även de sista inbokade. Hoppas ekonomin tillåter att jag kan unna mig någon/några behandlingar innan förlossningen för dem hjälper verkligen och jag känner skillnad direkt efteråt.

Helgen har bjudit på en hel del gos med systerns och hennes sambos lilla "fralla" Bodil, fick till och med egen tid med henne då dem skulle ut på ärende, jag klagade inte! 

Kelsjuk och älskar att ligga nära när hon sover, bilden ovan togs efter att både hon och jag sovit i 1½ timme. Alltid mysigt med lite sovsällskap ;)

Magen växer och på bilden är jag exakt 27 veckor gången. 

Hoppas ni alla haft en bra och härlig vecka!

Framsteg

Har snart gått 27 fulla veckor (26+4) och pyret gör sig mer och mer hörd. Sparkarna blir starkare och nu rör sig hela magen när pyret är vaken och stökar runt.

Igår när jag och D satt i soffan rörde sig hela magen, vilket jag har sett och märkt ett tag men inte D så igår fick han se hur det ser ut, dessutom fick han känna den starkaste sparken hittills, grymt häftigt!

.

Symtomen för min foglossning blir bättre och bättre, igår lyckades jag gå med D till ett av de nya utegymmen i Täby. Hade med mig ett gummiband eftersom "maskinerna" utegymmet har kan jag inte använda, så jag körde hela mitt program och la dessutom till en del övningar då jag är bättre och kan då kräva lite mer av min kropp, så länge det inte är övningar som belastar ländrygg och fogarna. Sen gick vi hem igen. 

Grym känsla att kunna gå den vägen, dock inte jätte långt men som jag sagt förut, ALLA framsteg är bra och tyder på att du är på rätt spår :)

Har nu även gjort 4 behandlingar på fysionu hos Emilia, guds gåva till oss gravida kvinnor med rygg och bäckenbesvär! 

Min kropp reagerar så bra på hennes behandling och den i kombination med övningar jag fått verkar funka toppen för mig! Så nu hoppas jag att min foglossning håller sig i schakt fram tills förlossningen.

Blev ytterligare ett bak av den nyttigare varianten på scones jag skrev om tidigare, receptet hittar du här

Jag skrev i ett tidigare inlägg om ångesten över att inte ha något att göra och hur jag skulle reagera på att inte kunna göra i princip något som jag brukar göra. Den är som tur är inte så stor som jag trodde, dels för att jag lyckats hitta saker att göra här hemma som jag kan pyssla och fixa med som inte kräver så mycket fysisk ansträngning och dels för att min kropp kräver betydligt mer vila än vad jag kunnat föreställa mig att jag skulle behöva, trotts att jag är gravid och vila och ta det lugnt hör liksom till.

  En annan stor fördel med all vila jag behöver är att det är då pyret är som mest aktiv, när jag är stilla och ligger/sitter ner. Helt magiskt att ligga och klappa och mysa med magen och få så mycket gehör tillbaka, banden till vår lilla skatt där inne blir starkare hela tiden! 

Kan inte ens med ord beskriva längtan tills han eller hon kommer ut <3

3 månader 1 vecka och 2 dagar men vem räknar...?

Påskhelgen har varit fantastisk på många sätt, mys med familjen och släkten, massa god mat och det bästa, för mig just nu, ryggen och smärtan har med små myrsteg blivit lite bättre under helgen. 

Detta gjorde att jag vågade mig på lite rehab igår, 3 övningar och 15 minuter senare var jag klar och rätt nöjd med att ryggen inte skrek stop. Någon timme senare var jag dock lika trött i ryggen som jag brukar vara efter ett 12 timmars arbetspass MEN inga huggande smärtor och inget bakslag idag vilket tyder på att jag aktiverat mig lagom mycket så även idag blir det lite rehab :D!

Danne myser med kusin bebisen Walter

Katterna fick njuta av påskägg som "mormor" köpt

Satt även under gårdagen och funderade på vad jag ska aktivera mig med under dagarna, veckan som gått har jag dels haft sällskap varje och dels har mina smärtor tagit all min energi. Men nu när smärtan dämpat sig lite och min energi kommit tillbaka har även ångesten kommit:

3 månader 1 vecka och 2 dagar.... det är lång tid att göra ingenting på, att göra ingenting är inte riktigt min grej heller och min kapacitet och förmåga är väl typ 15% av min normala men min energi och mitt stimulansbehov är ju dock inte lägre, bra kombo för en överenergisk person som hatar att sitta still och ta det lugnt?

Så igår blev det till att sitta med en lista på vad jag kan och får göra, den är långt ifrån klar men ser just nu ut såhär:

• Ta fram foton till vår fotovägg som vi köpt ramar till
• Välja ut kort från vår Borneo resa som jag ska göra en scrapbook av 
• Beställa fina fotoböcker till våra bröllopskort samt välja ut vilka kort vi ska ha i 
• Titta på möbler och inredning till Pyrets rum (och ja, jag vet att "den" inte kommer direkt bo där men att göra ordning och fixa är aldrig fel ;P)
• Ta fram några fina tapet till pyrets rum
• Testa nya recept både mat, mellanmål och desserter 
• Självklart, blogga
• Lära mig sy ( mammas idee/förslag då hon sydde jätte fina barnkläder till oss när vi var små vet dock inte om jag kan lära mig så bra att kläderna bli tillräckligt fina... tiden får utvisa!)
• Fortsätta med rehab och förhoppningsvis kunna börja cykla och bli lite mer aktiv

Om ni som läsare har förslag SNÄLLA skriv det i kommentarsfältet för som ni ser så är det inte jätte mycket projekt, det skulle uppskattas enormt mycket!

Som tur är har jag denna vecka vår finaste prinsessa, Diza. Världens goaste hund som älskar att vara på långpromenader lika mycket som hon älskar att få sällskap och gå flera korta promenader.

Eftersom även gårdagens kväll bjöd på fantastiskt väder åkte vi ut till Näsbypark och njöt av kvällssolen, även Diza njöt av att få busa med Danne på stranden. 

<3 Vackrare tjej får man ju leta efter <3

"Tänk positivt så blir allt så mycket lättare!"

 Citatet är klyschigt men sant, och det är faktiskt inte svårare än så.

Ska dock erkänna att fredag kväll tom söndag morgon kände jag väldig stor hopplöshet men framförallt rädsla för att det var den smärtan jag skulle leva med resterande 3½ månad. 

Jag vill ändå påstå att jag har en rätt hög smärttröskel visste inte var jag skulle ta vägen eller göra, värsta smärta jag varit med om. Och jag klagar inte på smärta om jag inte har de.

Men så i söndags började de vända lite iaf och igår slängde jag kryckorna helt. Underbar känsla trots att jag inte använt dem så länge så från att inte kunna resa sig,gå eller ens byta trosor själv (!!) till att göra sådana framsteg betydde jätte mycket för mig.

Hoppet och förväntningarna på onsdagens besök slog alla förväntningar. Kände direkt förtroende och tillit till E som själv genomlidit svåra foglossningsbesvär vet ju själv hur smärtan känns. Riktigt kunnig och duktig på det hon gör.

Nästan 2 timmar senare går jag därifrån med ett leende efter att legat och fått behandling i ca. 45-60 minuter och då varit HELT smärtfri.

 Smärtan kom tillbaka efter behandlingen men då på ett hanterbart sätt då den inte längre var huggande. 

Men det bästa är att hon inger hopp och förståelse. En helt underbar kvinna helt enkelt! så nu väntas minst 5 återbesök med behandling för att få full effekt

Har ni eller känner ni någon med besvär klicka här och rekommendera! Allt för många kvinnor med dessa besvär får höra att det inte går att behandla foglossning, utan tar till slut till läkemedel i desperation (tro mig när jag säger att jag förstår det om man har dessa smärtor under längre tid) som inte är bra för bebisen.

Så för att knyta an till citatet.

Jag är långt från smärtfri, jag är inte 100% självständig, jag är inte speciellt rörlig. 

MEN jag tänker positivt och vet att det kommer blir bättre och bra. Jag vet att det underlättar för mig och min omgivning som är helt fantastisk och ställer upp för mig. Varje dag denna vecka när D har jobbat har det varit folk här som hjälpt mig klara dagen när jag inte gör det själv.

Så för omgivningens men framförallt för din egen skull och din möjlighet till återhämtning och förbättring gräv inte en allt för djup grop som du inte kommer upp ur, all smärta och besvär blir så obeskrivligt mycket värre om du bara tänker negativt. :)

Inleder påsken med att gå in i v. 25 med mindre smärta, mer rörlighet och mycket mer positiv energi och hopp.

Glad påsk på er!!

v.24 och foglossningen från hell

Tiden fortsätter att gå både snabbt och långsamt, vissa veckor känns som om dem rinner iväg medan andra veckor känns lika långa som år.

Förra veckan gick fort, vi spenderade den i Malaga i en super fin lägenhet och bara mös med goda middagar och mysiga utflykter. Vädret var underbart och temperaturen växlade mellan 25-29 grader.

Bilden visar utsikten från den nedre terrassen. 

Har inte nämnt det tidigare men fick känningar i ryggen på vä. sida för några veckor sen och då använt bäcken bälte, gjort om träningsupplägget och träffat sjukgymnast. Det har absolut varit under kontroll och inte gjort nämnvärda skillnader.

MEN... så igår på jobbet så small de till i ryggen, och de släppte inte.

Går hem när jag slutar då detta hände tätt inpå när jag skulle sluta och så jag hann få rådgivning av vår sjukgymnast på jobbet som trodde att jag fått en akut förvärrad foglossning i s-leden och som sen tidigare lovat mig att få låna en TENS maskin att få ta med hem.

Tyckte då att det gjorde ont och de påverkade min rörlighet enormt.Men smärtan som kom igår kväll och som sedan hållit i sig är något obeskrivlig.

Just nu kan jag inte bli lämnad själv då jag varken tar mig upp eller ner i soffan, sängen, stolar, toalett etc. perioder under dagen kan jag inte ens gå själv pga de huggande smärtorna som kommer som gör att benen viker sig och att jag ramlar om ingen håller i mig.

Em. har varit lite bättre då vi hittat kryckor och sen har jag läst på om vad jag kan göra för att undvika dem där extremt huggande smärtorna, efter lång vila, sömn eller stillasittande kommer dem så nu har jag varit lite mer aktiv och inte suttit still så länge i taget.

TENS-maskinen är också helt fantastisk som tar bort dem värsta smärtorna som gör mig lite mer självständig att jag iaf kan gå själv.

Jag och min bundis TENS-maskinen i soffan

Jobbet känns så långt borta just nu då jag läst om så många kvinnor som jobbat trots sina extrema foglossningar och aldrig blivit återställda, det är det INTE värt.

Nästa vecka väntas besök hos bm och läkare för sjukskrivning och annan rådgivning men mitt stora hopp ligger på den klinik (kan man nog kalla det...) som verkar ha som expertis att ta hand om kvinnor med problem under och efter graviditet, och behandlar svåra foglossningar så mitt stora hopp för att inte dra täcket över huvudet och gå i dvala och gråta tills pyret kommer (om 3½ månad!!) ligger på just denna klinik. 

Onsdag kl 14.00  får ni hålla alla tummar och tår för att dem kan hjälpa mig så jag iaf känner mig som en människa de sista 3½ månaderna.

Tänker redan nu tacka min underbara man som gör allt för mig och får mig på gott humör när jag knappt kan andas och bara gråter för smärtorna som hugger till, även då lyckas han till slut på mig le och skratta. Älskar denna människa så mycket och är evigt tacksam för att just han är min.

Även denna underbara människa tog några bilder i Malaga, här är en av dem. Älskar den här bilden och känslan den bilden ger betyder så mycket för mig just nu!

Snart halvvägs!

Nu var det ett tag sen, igen... inte för att det inte händer så mycket, snarare tvärt om! Det händer saker HELA tiden så jag vet knappt vart jag ska börja.

Förutom en svacka för 2 veckor sen när jag jobbade fel som ledde till ryggont och fick ha en promenad vecka så har träningen funkar sååå fantastiskt bra! 3 gymdagar i veckan och ibland 1-2 promenader, väldigt nöjd och hoppas detta håller i sig. Målet är att kunna träna såhär till fulla 7 månader gången.

Dagens träning var den bästa sen jag började träna efter att jag blev gravid. Älskar att va på gymmet och är glad och lycklig så länge jag faktiskt kan vara där och utföra något. 

Bland dem konstigaste känslorna för mig är hur kroppen rent fysiskt kan säga en sak och lungor,flås och andningen en annan. Ibland väldigt frustrerande men också lika fascinerande!

Kroppen har så mycket kvar att ge men andningen säger tvärt stop och pulsen stegrar, men dock sjunker den och flåste lika snabbt vilket är skönt, betyder ju att det finns en viss grundkondis någonstans kvar där inne haha ;)

Som sagt, dagens pass. Att lyfta tungt, få mjölksyra, må illa och att känna hur man knappt kan röra sig efter passet är ju en helt fantastiskt känsla (jag jag är lite speciell...) detta är ju BARA varningsklockor om man känner såhär under en graviditet i samband med träning. Så jag har ju kört, för mig, lätt och mycket reps.

MEN idag när jag kom till PT:n fick jag köra "tungt" för första gången på lääänge och kroppen kändes helt fantastisk och njöt av att få lite mer motstånd.

60 kg på sumo marklyft och 60 kilo på "box knäböj" 

OJ vad jag log och njöt hela passet och hela dagen lång!

Vi har även gjort rutinultraljudet och vi fick ligga och titta på vår ögonsten i nästan en halvtimme medans barnmorskan gick igenom anatomin på "Pyret"

Allt så perfekt ut och datumet står fast, 6/8 <3

Avslutar med lite bilder från veckorna som gått :)

 Träning med finaste ippa!

Hård träning med hjärtat!

Collage sen vecka 13 tills 19 fulla veckor, magen växer kan man ju säga! 

Just nu 19+1 alltså snart halvvägs :D

Hoppas ni har det bra nu när våren börjat komma, ut och njut! :)

Känslan av att inte styra sin kropp 1.

Har hört från flera gravida kvinnor (innan jag själv blev det):

"När du är gravid Michelle då bestämmer du inte över din kropp längre..." 

Har väl mest tittat leende och lite oförstående på dessa kvinnor och delvis förstått vad dem menar, ja man får väl cravings, man mår illa vilket då leder till att man inte kan äta allt etc. etc.

MEN så bara är det inte, sen förstår jag att allt är individuellt och alla drabbas mer eller mindre.

Det bästa sättet jag kan förklara min känsla är att jag känner mig "utanför" min egen kropp.

Japp så konstigt låter det och lika sant är det, för mig.

Innan jag blev gravid lovade jag mig själv att träna så mkt och så länge jag kunde och orkade under graviditeten,dels för att som ni vet, är något jag brinner för och mår väldigt bra av. 

Hade ju läst att de första 3 månaderna kan man ju köra på som vanligt.  

3 dagar efter att jag plussade drog jag och D till gymmet, lassade på mina marklyft och körde ett pass som vilket pass som helst, vilket för min del är lika med tungt och väldigt hög intensitet. 45 minuter in i passet började jag må illa, det illamående höll i sig i ca. 2½ dag sen varken kunde eller orkade jag träna förens 4 veckor senare, pga sömnbrist, trötthet, illamående.

Det började som ni ser bra...

Ännu en gång ger min PT mig en stor dos med positiv energi när jag timmar innan vårt bokade pass sms terroriserar honom vartannat om att jag ställer in vartannat om att jag kommer, vi kör!

Till slut tar jag mig i kragen och åker dit. Hade ju faktiskt varit lite orolig och rädd sen mitt senaste försök till träning som slutade i sängvila i 2½ dag. Därav ännu en anledning till att jag väntade i 4 veckor med att komma igång igen.

Passet gick grymt! Rätt stor skillnad i vikt och intensitet men övningarna var i princip desamma som innan.

Men pga mitt, ibland kanske, lite sjuka tävlingsinriktade sinne inte kunnat tränat själv förens förra veckan. 

För trots att jag är så väl medveten om att jag är gravid så hamnar jag i min träningstunnel där smärta,illamående och en jävla massa mjölksyra är och SKA vara en del av träningen, har jag behövt någon som drar mig i handbromsen och drar ur mig ur tunneln och påminner mig om att just nu kan jag inte vara där, för just nu ska och kan jag inte bara tänka på mig, och den andra personen som delar min kropp varken klara av eller uppskattar dessa stunder i min lilla träningstunnel.

Detta är bara 1 av alla tillfällen där jag känner mig väldigt utanför, jag bestämmer inte själv längre vad jag kan och inte kan göra. Den känslan är för mig väldigt frustrerande, jobbig och energikrävande.  

Tänker ändå avsluta detta inlägg mig några bilder på hur jag sett ut de senaste månaderna och även, trots ovanstående ord om den jobbiga känslan angående min känsla i min kropp, så är jag glad, förväntansfull och älskar bara tanken på att vi ska bli 3 här hemma.

MEN blir så trött på att var man än vänder sig när det gäller graviditeter (som jag upplever det) så verkar det som att man bara ska vara så glad och lycklig över detta mirakel. 

Det är nästan lite tabu över att skriva som jag gör, men har jag någonsin gjort och brytt mig om vad andra gör?

Jag älskar inte vår bebis mindre för det, men för mig har det alltid varit viktigt att få prata om känslor man har oavsett negativa eller positiva. 

Så jag hoppas ingen tror annat om mig för det, men att få ur sig det man känner har alltid gjort det så mkt lättare att hantera och komma vidare, iaf för mig :)

v. 13

v.14

 v. 16

Massa kärlek till er!

Många känslor på en och samma gång!

Long time no see!!

Har hänt massor sen sist! Därav anledning till att jag inte skrivit. Ni som följer mig på insta vet ju att jag och D väntar vår första bebis, som är beräknad till början av augusti.

Vill inleda med att jag kommer dela min/vår nya resa här med allt vad det innebär men även hur min träning ser och dela med mig utav tips, råd och nya erfarenheter i gymmet som gravid. Jag hoppas många av er ändå vill fortsätta följa oss trots att bloggen under en period inte bara handlar om hård träning, bra tips på kost etc.

Vill börja min berättelse när jag själv fick reda på ATT jag var gravid. 7 december förra året 23.15 (kommer nog aldrig glömma tid eller datum haha) tog jag ett test pga att mina bröst varit ömma och blivit betydligt mycket större.

Sekunderna efter att jag kissat på stickan visade det ett pluss, ett pluss!! Satt och glodde i några sekunder innan jag sprang in i sovrummet väckte D och nästan kastade testet i ansiktet på honom och bara pekade, fick inte fram ett ord.

När D, i sitt halvsovande tillstånd, till slut förstod satt jag bara och sa om och om igen va sjukt, fy fan va sjukt!

När jag efter ett tag insåg att min träning skulle förändras helt sa jag "

MEN jag som äntligen fått börja maxträna" i ren reflex haha

Kunde dock inte vara mer lycklig eftersom detta är planerat och något jag sett framemot länge men kan fortfarande skratta åt min reaktion angående träningen :)

Känslan var obeskrivlig och går inte att förstå förrens man själv sitter där med en plussande sticka i handen...

Tro på att jag var gravid gjorde jag nog inte förrens ultraljudet vi gjorde i v.12 eftersom vi valde att göra ett kubb-test för att utesluta och dessutom sluta oroa oss för kromosomfel på "Pyret" som vi kallar vår lilla guldklimb :)

Måste även berätta vad som hände under ultraljudet! En stund efter att barnmorskan hittat pyret började hon/han att göra något som liknade sit-ups. Barnmorskan ser detta och säger:

- det ser ut...., det ser ut som den tränar!

Är det någon av er som tycker om att träna?

frågar hon med ett leende

Jag och D kunde inte annat än att titta på varandra och fnissa lite. 

Visst ska det börjas i tid!?;)

Jag kommer berätta mer om vad som hänt och händer men vill inte skriva en roman utan delar upp de senaste månaderna på några inlägg :)

Hoppas som sagt att de flesta av er stannar kvar hos och vill följa min nya resa.

Massa kärlek till er därute!