Ångesten som kommer med barn

För flera år sedan satt jag och pappa och pratade om allt möjligt. Vi kom in på barn och alla känslor som kommer med på köpet, vi kom in mycket på ångest då jag trodde att jag var odödlig fram tills jag var typ 18 och hade klippkort på akuten fram till dess i princip, så har mina föräldrar vart nära en hjärtattack både 1,2 och 20 gånger 
Då trodde jag att han nog överdrev en smula (min pappa är rätt harig) men nu när jag själv har barn så måste jag hålla med pappa. Först oroar man sig över att bebisen ska klara av graviditeten, sen oroar man sig över förlossningen, sen när bebisen kommit ut oroar man sig över att den ska överleva de första månaderna och att perioden med hög risk för plötslig spädbarnsdöd ska gå över och så vidare…

Idag var vi på 6 månaders kontroll, allt såg bra ut förutom att läkaren hörde ett blåsljud på Williams hjärta. Detta är ju extremt vanligt och nästan alltid löser sig det av sig själv. Men det va ju de orden, nästan alltid… någon % löser sig inte av sig självt och fram tills vi får en kallelse till en hjärtspecialist som ska göra ett ultraljud på Williams hjärta kommer jag nog inte kunna slapna av helt. För det är ju klart att vi är den lilla % som är minoritet. Så går tankarna nu men jag/vi får försöka släppa det och tänka positivt och att vi tillhör majoriteten som det faktiskt går bra för och där blåsljudet växer bort och vänta tills ultraljudet är gjort.

Bakslag = vila

Att det alltid ska hända nått när man man som minst behöver det!
Jobbade hela helgen, körde ett rygg och bicepspass i lördags (vilket kändes super bra!) och skulle hoppa på ett grymt benpass igår… gick sådär. Började med knäböj, inte tyngre än vanligt, men kunde inte ens köra klart första setet innan de började mola något extremt i ländryggen, påminde om foglossnings känslan. Böt övning 2 gånger innan jag fick ge upp och köra slut på benen i extension och curl maskinerna.

Tur att dessa killar ger massa glädje när kroppen inte vill de jag vill…

Riktigt trött på alla dessa krämpor som kommer och går i otid (aldrig i tid ;)) saknar min starka och friska kropp och längtar tills jag kommer dit igen!

Varit bättre idag men långt ifrån bra så vilade helt och avslutade dagen med en 45 min pw istället och hoppas jag kan träna imorgon. Skynda långsamt får vara mitt mantra just nu… 

Målgången närmar sig!

När jag och pappa skakade hand i november på att om jag går ner till 80 kg så skulle jag få en ”belöning” och då var det 12 kg jag hade kvar och nu 3 veckor kvar till målet  är det 3,7 kg.
Lite mycket egentligen då jag ska tappa max 1 kg i veckan för kroppens skull men jag tänker inte snubbla på målgången vid nått kilo så det är bara lägga i en högre växel.
Som jag skrev tidigare så har ju jag och Danne valt att ha cheat-day varannan lördag men nu blir det inget fram till invägningen den 15 mars.

Annars då…. träningen fick sig en törn när jag vart sådär segt förkyld som aldrig går över,  4 pass på 2 veckor är inte nått att hänga i granen. Så därav att jag ligger efter med nått kilo eller 2 men så är det ibland.
Riktigt nöjd med gårdagens pass rygg,biceps och mage, första gången jag delar upp muskelgrupperna sen W kom men älskar att få köra slut på en muskelgrupp vilket är svårt när man kör helkroppspass tycker jag. Har inte bestämt mig om jag ska köra helkroppspass fast med mer fokus ex ben ena dagen rygg andra osv men att varje pass innehåller i princip alla muskelgrupp eller om jag ska köra uppdelat. Får se hur jag och PT:n lägger upp de på torsdag.

100% mer energi

Vissa träningsdagar ger mer energi än andra och idag är en sådan dag. Dubbelt upp dessutom! Morgonpass strong mama och ett riktigt grispass med PT på kvällen. Har så mycket motivation just nu gällande träningen. Det är så mycket jag vill med träningen som ger mig så mycket motivation att orka träna.  Att bli stark igen är en stor motivator. Självklart är att få tillbaka min kropp som jag hade en stor motivator men för några veckor sedan var det den enda motivations faktorn. Detta gjorde att ja la alldeles för mycket energi och tid på mitt utseende och störa mig på att jag har så mycket kvar att gå ner, att magen ser ut som den gör eller nått annat som jag tyckte var ”fel”.
Så av den anledningen är jag riktigt nöjd med att jag har kunnat flyttat en del av mitt fokus från utseendet till känslan i kroppen istället. Jag har mer energi, är gladare och mår mentalt bättre.

Sköna träningsrutiner

Så skönt att äntligen kommit igång ordentligt med träningen. Sen 3 veckor tillbaka har jag fått in 4-5 pass/vecka och det är riktigt roligt, förutom att det hjälper mig med min viktnedgång så hjälper det mig så mycket mentalt. Jag behöver träna för att få energi!
Detta var ett orosmoment innan William kom, hur mycket skulle jag kunna och hinna träna? Många sa även ”men när man får barn då får man andra prioriteringar och intressen…”

Förstod inte då vad dem menade och helt ärligt inte nu heller. För mig har träning och aktivitet alltid varit en del av livet, framförallt de senaste  4 åren. För mig handlar det inte om att jag prioriterar bort William eller Danne snarare tvärt om!

Många av passen är ju William med på, iaf dem dagar jag kör strong mama pass. Sen så blir jag både en piggare, gladare och roligare fru och mamma.
Dessutom får ju William och Danne en stunds egentid vilket jag tycker är minst lika viktigt som tiden jag har själv med William.
Win, win säger jag!

Här skiljer det på dagen 5 månader och -21 kg mellan bilderna… Ska ta fram den här när jag tycker att det inte händer så mycket med min kropp 

Stolt dotter

Säger jag att jag har världens finaste och bästa föräldrar tänker väl ni att så tycker väl nästan alla, men jag HAR faktiskt det. Skulle jag börja rabbla upp varför skulle detta inlägg aldrig ta slut så jag väljer att nämna det senaste min kära pappa gjort som gör mig så stolt över honom av flera skäl.

Alltför många kvinnor där ute utsätts för sexuellt våld, närmare 18 000 2013 och då ska det tilläggas att det var endast de anmälda, mörkertalet uppskattas till ytterligare 36 000. Oacceptabelt många, den acceptabla siffran är 0!
Pappa har sen en tid tillbaka ansökt och blivit antagen som volontär åt en fantastisk förening som heter Föreningen storasyster som stöttar och hjälper offer och deras anhöriga.

Förra lördagen representerade pappa Föreningen storasyster under en manifestation rörande de kritiserade kvinnoregistret inom Sveriges polisväsende.
Poliser i Sverige som skriver in egna åsikter på ett extremt kränkande sätt i kvinnornas vittnesmål, citerar pappa ”kränker redan kränkt kvinna…”
Att detta existerar är helt sjukt i min värld och fruktansvärt. Dem få kvinnor som faktiskt anmäler blir kränkta av de personer som dem ska känna tillit för.

Som jag skrev tidigare så är anledningarna till att detta gör mig så stolt flera, dels för att jag själv blev sexuellt antastad som 11 av en då 50+ gammal man men som tur är blev det aldrig värre än så, vilket känns helt sjukt att säga ”det blev inte värre än så…”
Men jag kan tyvärr säga så då en väldigt nära anhörig till mig blivit våldtagen. En person som anmälde, en person som jag sett må dåligt över detta länge, en person som såg sin gärningsman gå fri…
Dels för att pappa gör detta som man, alldeles för få män vågar ta i detta ämne. Långt ifrån alla män är gärningsmän men männen behöver ta sitt ansvar, stötta utsatta kvinnor men enligt min åsikt våga ställa sig upp mot kompisar, släktingar och även okända män som bara ens tenderar att bete sig oacceptabelt.
Med tanke på siffrorna känner ni garanterat någon som blivit sexuellt utsatt i någon form, så ta ERT ansvar och gör vad ni kan för att hjälpa och stöta, skänk pengar eller bli volontär. All information hittar ni här http://www.foreningenstorasyster.se

Nya tag!

Den här dagen har varit både upp och ner, William fick feber igår kväll förmodligen därför han var så hängig och klängig på dagen. Hade bestämt mig för att jag måste träna idag med tanke på gårdagen inte pga dem extra kalorierna eller att jag fuskade, utan för att jag ska ”komma vidare” och ladda om.

För mig innebär det att ge mig själv massa ny energi vilket jag får som bäst när jag tränar, så efter mycket om och men släpade jag mig iväg till gymmet. Jag vet hur bra jag mår efteråt, 60 minuter spinning puls senare kunde jag inte mått bättre och klappade mig ordentligt på axeln.
”Fy fan va bra jag är” gick som ett mantra den sista kvarten av passet då jag hade spyan i halsen då jag aldrig tagit i så mycket på ett spinning pass som ikväll.
Men nu har jag så mycket energi och är redo för att köra riktigt hårt och disciplinerat fram till nästa helg när en ny cheat day väntar.